WAZZUP BITCHES, DID YOU MISS ME??
Det är helt stört, men i flera veckor nu har jag faktiskt kännt ett sug efter att blogga.
Kan ha att göra med att det händer så fruktansvärt mycket intressant i mitt liv som jag bara har sug efter att få ventilera med er mina kära läsare (eller .... det är nog inte en jävel som har krampaktigt har hållit fast i min stackars blogg tills nu).
Jag har en sak som jag måste dela med mig till er.
Det är så himla löjligt.
Jag har en sak som jag är så fruktansvärt löjligt rädd för, och jag har ingen aning om varför.
Om någon av er har sett skräckfilmen (???) "The Fourth Kind" så kommer ni förstå.
Det är i alla fall en "dokumentär" (jo tjena) om en kvinna som blir bortförd och besatt av aliens, och när hon blir besatt så pratar hon gammelswahili, eftersom det tydligen är aliernas språk.
Gammelswahili alltså och inget annat.
Aliens talar swahili enligt den filmen.
I alla fall.
För den som inte vet så jobbar jag varje torsdag och fredag på ett dagis och städar.
Och varje torsdag och fredag är jag livrädd för aliens som pratar swahili.
Det är så jävla löjligt.
Varför kan jag inte vara rädd för normala saker som våldtäktsmän och mördare?
Nej istället får jag kalla kårar och kutar runt som en skrämd hare på det där satans dagiset och är rädd för aliens som pratar gammelswahili.
Något jag också har blivit fruktansvärt rädd för är zombies och Djävulen.
Jag tror alltid att Djävulen eller en zombie ska komma och jaga mig när jag det fortaste jag kan försöker gasa ifrån dagiset.
Så jäkla löjligt egentligen.
Man kan ju tycka att eftersom jag är 18 år så borde jag veta bättre och inte frukta övernaturliga saker som Djävulen och swahilialiens, och istället vara rädd för pedofiler (eftersom jag tydligen ser så jävla ung ut enligt min utbildningsrådsledare som ALLTID tror att jag går i ettan istället för trean), fyllon eller något annat obehagligt.
På tal om obehagliga saker så hade vi 90-talshype i skolan i onsdags.
Då kom östeuropen Strawinska och hitta förbi.
Jag får kalla kårar.
Huva.
Nu ska jag försöka sova, även fast jag är superspeedad för att jag precis kommit hem från träningen (eller okej, det var två timmar sen).
Jag tänker även göra som Malin och strunta i att duscha!!
Catsching!
Dagens Citat
Herr Ludvig Book:
"Du ser ju för fan ut som dödsbilderna på Muammar Gaddafi"
"Du ser ju för fan ut som dödsbilderna på Muammar Gaddafi"
Det gångna 2011
Kära kära vänner!
Kära fans!
Kära beundrare!
Ytterligare ett år har vikt hädan, och eftersom jag inte har något bättre för mig och faktiskt är ganska sugen på att blogga (efter pisk från min omgivning) så tänker jag sammanfatta mitt 2011.
Januari
Inledningen på det nya året hade sina nedgångar och enorma uppgångar.
Den 2 januari brann gullige gullige Per Oscarsson inne i sitt hus, och jag var lite ledsen för jag tycker att han är världshistoriens mysigaste gubbe.
Men jag repade mig snabbt, och det med råge, när jag den 6 januari förenades (bra ord va?) med universums finaste gris: Björn.
Jag och Malin zumbade sönder, och Malin firade in skolstarten rejält genom att rapa den fruktade Åsa Fast i ansiktet.
Det var inte det enda upptåg jag och Malin skulle komma att bjuda på.
Den 15 januari satte vi oss på Uppsalas "Walk of Fame" (mer bildligt än bokstavligt) genom att bjuda in Nakenslaven Tommy till vår tjejkväll hos Kim.
Iklädd enbart en påse på huvudet kom han, den vältränade mannen (?) och ärrade oss försvarslösa tjejer för livet.
Februari
Jag inledde månaden februari oerhört orutinerat.
Jag köpte ingen födelsedagspresent till Björt!
Denna oförlåtliga handling önskar jag än idag att jag hade ogjord för precis som Malin sa till Björn (fastän hon tror att jag inte vet om det, men det gör jag hehehehe. Men det är helt okej, för det är ju oerhört sant):
"Matilda förtjänar ingen present i och med detta!"
Så efter att ha "bjudit" (kan man kalla det att bjuda när det enda man gör bara är att tvinga ens pojkvän att följa med och sen betala delar av maten) Björn på sushi ansåg jag att mitt samvete var rent. Eller nåt ....
Jag upptäcker den fruktansvärda facebooksidan "Dårligt ubstoppede dyr" och skrattar så jag gråter.
Besöker den omtalade "staden" Örbyhus för första gången och blir bjuden på ekologisk biff av Björtos far.
Den omtalade festen och sleep overn som resulterade i att Malin ångkokade sig själv utspelar sig också den 12 februari.
Det blir sportlov och tillsammans med familjen, Björn och familjen Lindgren som sedan ersätts med farmor och farfar intar vi Åres skidbackar.
Tillbringar många timmar i backarna och får en dag prata många timmar i telefon med en tjurig Björt som hellre tillbringar tid i värmestugan än med mig och Lollo.
Och slutligen, efter att ha blivit konstant påmind i ungefär en månad, så fyller min kära syster Hanz 18 år.
Mars
Inleder "kåta-katt-månaden" med att min kära Emil aka Bögen aka Lollo fyller 18 år.
Dissikerar en grislunga + grishjärta och bevittnar hur käre Hanz kämpar med sina kväljningar för att sedan fly fältet.
Händer i princip ingenting under mars, skolan tar upp all min tid och vi i klassen planerar för fullt för att ta emot italienarna.
April
Tar emot våra "kära" italienare och Sverige visar sig verkligen från sin bästa sida .... NAT!
Efter en vecka med mycket drama, intriger, regn, blåst och pissigt väder så lämnar de oss för all evig framtid.
Får påsklov och gör i princip ingenting.
Bestämmer med Lollo att fira en lugn valborg som sedan inte alls blir så lugn.
Efter att ha ramlat i x antal buskar, bevittnat en sprattlande lax, aka Malin, ätit överblivna hamburgare på Max och nästan blivit överkörda av en turk på jakt efter "hamnen" så var mitt valborg slut.
Och det blev allt annat än lungt.
Maj
Majmånad blir vidrig, med massor av kvävande skolarbete.
Av just den anledningen sitter en "romantisk terapiafton" fint tillsammans med min andra hälft ... Malin.
Tillsammans så lagar vi en romantisk middag och går hand i hand i månskenet.
Bokstavligt talat!
Åker till Skansen tillsammans med klassen och lyssnar på en föreläsning av en djurskötare som ger oss tjejer ett bra relationstips:
Vi ska slå våra män för att testa deras gränser.
Detta välgenomtänkta uttalande följs av "och om han slår tillbaka, då ska du springa så fort du bara kan. Annars kommer han en vacker dag slå ihjäl dig ... och alla dina barn".
Lämnar Skansen med detta tips väl inprintat i bakhuvudet.
Skolan tar i princip livet av mig och jag gör som Björn (och även Mike i Jersey Shore, hehehe bara de som sett fattar) brukar göra:
Jag går in i väggen.
Jag bajsar på skolan, tycker att allt är pest och pina, men börjar långt långt borta att se ljuset.
Den efterlängtade Kampen kommer, och tyvärr så faller Katte på mållinjen.
Blir ledsen.
Juni
Juni börjar faktiskt riktigt riktigt bra!
En ledig solig och varm dag beger sig jag, Malin, Björn, Ludde, Adam och Robert till Gröna Lund.
Så gör tyvärr även halva Sverige.
Men bortsett från det faktum att vi tillbringade halva dagen i kö så har vi en stört härlig dag.
Agnes slutar nian och Ellen fixar henne snygg och fin till balen. Fina Ellen!
Påbörjar mitt första sommarjobb och tillbringar en mysig helg på Skantzö Camping med hela släkten på fars sida.
Firar en lugn midsommarafton tillsammans med Björn och har det bara allmänt nice.
Och juni avslutas om än ännu bättre än hur det började i och med att jag den 29 juni, på min älskade Malins födelsedag, beger mig till Borlänge och får se underbara älskade fantastiska Kings Of Leon och underbara älskade fantastiska Caleb Followill, på Peace & Love.
Har en helt otroligt dag som sedan avslutas i massiva tårar, både på grund av en extrem smärta i knäna och en panikattack, men också även på grund av den helt otroliga lycka jag kände när vackre Caleb äntrade scenen.
Juli
Den 1:a augusti lämnade min särbo Hanz mig för att tillsammans med Isak Jeansman bege sig ut i den stora vida världen.
Jag önskade dem all lycka, men kände mig samtidigt lite ledsen.
Dock så levde den euforiska lycka jag känt under Kings Of Leon sig kvar ett bra tag, så jag var inte jättejättejätteledsen.
Efter att ha varit sjukt skeptisk mot mitt andra sommarjobb, att jobba som vaktmästare i studentområdet i Flogsta så styrde jag buttert min moped mot Flogstavägen 61A klockan 7.00 på morgonen den 4 juli.
"Fy helvete vad tråkigt det här kommer bli tänkte jag".
Men oj vad fel jag hade!
Tillbringar två helt sjukt roliga veckor tillsammans med min omåttligt sköna arbetsledare Putte och min framtida barnboksförfattarkompanjon + partner in crime Alex.
Två veckor med måla bänkar, skrapa dörrar, springa från mörkret, spotta körsbär och leka Michael Schumacher (ehhh?) med cykel och kärra går fort och fortare än en grisblink så hade mina två veckor gått och med gråten i halsen sparkades jag ut ur boet.
Nej inte riktigt!
Men ledsen var jag allt.
Åker till Göteborg tillsammans med Björn och tillbringar 3 jätteroliga dagar där.
Håller kontakten med Flogstagrisarna och käkar lunch med dem varje fredag.
Augusti
Inleder augusti med att påbörja min allra sista jobbvecka, och den på dagis.
Skaffar mig även ett riktigt jobb för resten av året, som städerska ...
Inte världens roligaste kanske, men pengarna rullar in och det är det som håller mig uppe.
Den 5:e augusti knackar jag och Lollo på Hanz dörr för att hälsa henne välkommen hem igen och bjuds på historier som handlar om allt från springnotor till paragliding till hur det var att sova på en övergiven tågstation i Rumänien.
Hanz och jag spontanar loss och köper oss varsin biljett till Håkan Hellströms konsert i Fyrishov, som även Lollvald hakar på sen.
Till slut så är det jag, Hanz, Lollo, Isak och Mexicanen som drar dit och vi skrålar och dansar så att det både är en och två som blir störtförbannade på oss.
Blir kontaktad av mammas jobbarkompis och blir erbjuden att få sitta barnvakt åt hans två döttrar.
Stämmer träff med dem och får träffa världens finaste två små tjejer.
Blir såld.
Påbörjar även mitt tredje och sista år på Katte.
September
September var en relativt händelselös månad.
Började tillsammans med Hanz och Mjaulin planera inför vår vilda helg i skogen, med andra ord vårat projektarbete.
Mjaulin och jag hade även en riktigt rockande fredagkväll med sushi och Club Vandersexxxx.
Mjaulin lämnade sen mig och Hanz på egen hand för att i två veckor bege sig mot Amerikat.
Vi sörjde ... NAT!
Jag satt hemma hela september, plugga och jobbade och pillade mig i stjärten för att fördriva tid.
September var med andra ord en ganska tråkig månad ... vad jag kan minnas.
Drog även till Kolmården med Björt och familjen sista helgen i september, och det var riktigt kul!
Oktober
Första helgen i oktober tillbringade jag tillsammans med Hanna och Malin under en pressening mitt ute i skogen.
Tanken var att vi skulle leva extremt vildmarksliv, bara äta pinnbröd och gröt och friluftsmat, och må ruttet.
Inte fan blev det så.
Vi mös med kaffe, bullar och muffins och bara levde loppan.
Malin visade även på sidor jag inte hade en aning om fanns, då hon med en vrede jag aldrig sett prov på högg metertjocka stockar sönder och samman.
Det var kallt, men vi hade kul och det var riktigt trevligt.
Den 13:e fick vi ett smakprov på hur studenten faktiskt kommer allt närmare:
Vi fick prova ut våra studentmössor.
Lite ledsen över mitt extremt stora huvud, men glad över hur sjukt det kändes med student så lämnade jag utprovningen.
Den 15:e åkte Hanna till USA för en vecka, lagom för att missa årets största händelse:
Min födelsedag!
Den 16:e blev jag återligen en i gänget då jag äntligen äntligen äntligen fyllde 18!
Hade en jättemysig födelsedagsmiddag hemma med släkten för att sedan bege mig hem till Malin på kvällen för att börja kröka inför min premiärutgång.
Drog till Saluhallen med Mjaulin, Lollo, Sören och Johanna och hade the time of my life!
Mådde risigt dagen efter och firade min födelsedag genom att fyllekäka tårta och rester!
På måndagen kom Björns present, trots att jag faktiskt inte förtjänade den enligt mig (och flera andra).
Han drog med mig till Basilico och bjöd på en rejäl middag.
Tyckte mycket om grisen.
Hanna kom hem från USA, och veckan därpå vankades det halloweenfest hos Chrissy och höstlov.
Livet lekte!
November
Höstlovet började med en härlig bakisdag (eller snarare inte så härlig, mer av den värsta dagen i mitt liv) och dagen därpå så begav jag mig tillsammans med familj och kusinerna och moster till Åland.
Det började bra övergick till sjukt bra och slutade i katastrof i och med ett gäng ruggiga finska mumier som stod och ylade finskt dansband så det stod härliga till ... NAT! (jag gillar NAT-jokes).
Hade ett riktigt bra höstlov och satt barnvakt till världens finaste tjejer ganska mycket.
Gick med i ett fotbollslag och kom på hur oerhört kul jag tycker att fotboll är och hur mycket jag saknat det.
Såg Paranormal Activity med Ellen och Elvira och fick svårt att sova i x antal veckor därefter.
Fick problem med min cp-psykologilärare men tänkte in mer på det när jag såg underbara Adrian Lux äntra scenen på Flustret.
Tillsammans med Hanz, Lollo, Mjaulin, Emma och Kerstin dansade jag till gryningen och hade en riktigt nice kväll!
Åkte till Härnösand med Björn över en helg för att hälsa på världens roligaste lilla tant, hans mormor, och hans morfar.
Har seriöst snack med Malin om hur det är att behöva sitta och vänta på att killar ska höra av sig och uttrycker i min upprördhet att "men skit'it då ditt jävla cannabistroll. Jag har väl för fan bättre saker för mig än att sitta och pilla i naveln och vänta på att du ska höra av dig!".
November blir i genomsnitt en bra månad, men avslutas på värsta tänkbara sätt då min lilla fina älskade underbara Freddy försvinner spårlöst.
Inga spår förutom djupa rivmärken på buren blir kvar och jag saknar henne fortfarande och undrar vad fan det var som hände.
2011 års absolut vidrigaste bild
December
Den 1:a december åkte jag till SACO-mässan i Stockholm tillsammans med resten av alla treor.
Från hela världen kändes det som.
Jag hade haft världens ångest över att behöva åka dit, eftersom att jag tycker det känns skitjobbigt att behöva bestämma vad jag ska göra efter gymnasiet, men faktum var att det faktiskt var riktigt kul.
Jag bestämde bland annat att jag någon gång i mitt liv ska åka på volontärresa!
Det ni!
Dagen därpå träffade jag min älskade Ellen för att trycka i oss massa sushi och så såg vi världshistoriens sämsta film - en skräckfilm som hette "The Fourth Kind".
Drunknade i plugg, så därför satt en tjejkväll med kvinnorna i klassen fint!
Denna tjejkväll, med vårat obligatoriska snusksnack och påhitt, övergick sedan till klasskväll då resten av killarna i klassen kom.
Den smått oskyldiga stämningen, men snusk och bajs, övergick då till en väldigt påtaglig sexuell och slynig stämning.
Hanna och Sara bidrog bra till den sexuella stämningen då de under Hannas gap och skrik juckade på varandra i lite mer än de obligatoriska 30 sekunderna.
Hanna mådde.
Såg de 2 veckor försenade adventsfyrverkerierna med käre Björt, och fick jullov ungefär en och en halv vecka senare.
Mitt livs allra sista jullov.
Shoppade julklappar med Ellen och la ned mer pengar än vad jag någonsin gjort på julklappar.
Firade en riktigt riktigt härlig jul med familjen hos farmor och farfar och trotsade det obligatoriska festandet på juldagen genom att låta mig bli bjuden på bio av mor och far.
"The Girl With The Dragon Tatoo".
Riktigt bra faktiskt!
Sen börjades det!
Mitt mellandagsshoppande med käre Ellen.
I två dagar krigade vi och för en gångs skull lyckades jag faktiskt kamma hem saker jag vet att jag kommer att använda.
Väl spenderade pengar med andra ord!
Började tagga inför nyår, men hade ångest över hur jag skulle göra med Junsele (Hanna vet exakt hur pass jag mådde, hehehehehehe).
Bokade till sist biljetter till Junsele med Björn till dagen efter nyår, och började känna att årets slut skulle bli riktigt bra.
Har ett riktigt bra nyår, och trots mina förmaningar till Björn att "drick inte för mycket nu, för då blir det jättejobbigt på bussen imorgon" så trotsar jag mina egna predikningar och blir redlös.
Jätteelakt.
Jättefittigt.
Men det är historia.
Nu hoppas jag bara att det kommande året blir lika bra som det förra!
En mardröm som slutade ändå ... helt okej
Imorse när jag vaknade så ville jag slå mig själv med en kofot i huvudet.
Då skulle jag åtminstonde ha sluppit gått till skolan ... å andra sidan skulle jag väl ha blivit invalid, men det är en annan femma.
Jag vaknade kvart över sex ute i Örbyhus imorse och bestämde mig för att hänga mig.
Regnet smattrade mot rutan, jag var trött, hade inge vidare tjocka kläder, dåliga skor och till råga på allt så skulle vi tillbringa hela dagen utomhus i regnet i Stockholm.
Jag blev manodepressiv.
Funderade på att stanna hemma, men Björt köpte inte det.
Så, trots att jag i själva verket ville stanna inomhus och gråta så pallrade jag mig upp.
Det blev väl ganska bra ändå.
Som tur var så regnade det inte HELA dagen i alla fall, för hade det gjort det så hade jag dränkt mig själv i en vattenpöl.
I Stockholm så gick vi bland annat på Arkitekturmuséet.
Där fick vi bygga en egen stad.
Våran hette Downsville, uppkallad efter stadens borgmästare och enväldiga härskare Hanna Lodén (jag kommer aldrig kunna sluta vara tacksam åt Isaks storebrors kompis som tyckte Hanna såg ut som ett Downs Syndrombarn).
I Downsville fanns det neonrosa, lila och guldfärgade partyträd, snoppformade grönområden, en godisfabrik, ett mäktigt borgmästarhus, en bordell och en massiv staty av stadens grundare (dvs Hanna).
Det var jätteroligt.
Efter skapandet av Downsville så gick jag, Hanna, Björt och Malin ned till Macke Donken och sällskapade några andra i våran fina klass.
Där pratade jag och Hanna om när vi hade gråtit vid löjliga tillfällen, när det inte alls funnits anledning att gråta.
Hanna tog upp tillfället då hon råkade börja klappa händerna för tidigt i klassrummet och Lovisa påpekade att det inte riktigt var Hannas dag idag, vilket resulterade i att Hanna (även kallad, för en tid sen, för Tjuris och Grino av Ludde Book) såklart började grina.
Jag tog upp de x antal tillfällen då jag råkat fisa inför Björto och skämts så mycket att jag börjat gråta.
Jag är verkligen en töntig människa.
Vem gråter för att den råkar fisa?
Tydligen jag.
Ja herregud.
På tal om att gråta, här kommer en vacker bild på mig och Malin från när Kings Of Leon spelade på Peace and Love.
Vi är verkligen två genuint vackra flickor .....
Och ja, här hade jag tillbringat den senaste kvarten i tårar, vilket kanske syns.
Hej svejs!
Då skulle jag åtminstonde ha sluppit gått till skolan ... å andra sidan skulle jag väl ha blivit invalid, men det är en annan femma.
Jag vaknade kvart över sex ute i Örbyhus imorse och bestämde mig för att hänga mig.
Regnet smattrade mot rutan, jag var trött, hade inge vidare tjocka kläder, dåliga skor och till råga på allt så skulle vi tillbringa hela dagen utomhus i regnet i Stockholm.
Jag blev manodepressiv.
Funderade på att stanna hemma, men Björt köpte inte det.
Så, trots att jag i själva verket ville stanna inomhus och gråta så pallrade jag mig upp.
Det blev väl ganska bra ändå.
Som tur var så regnade det inte HELA dagen i alla fall, för hade det gjort det så hade jag dränkt mig själv i en vattenpöl.
I Stockholm så gick vi bland annat på Arkitekturmuséet.
Där fick vi bygga en egen stad.
Våran hette Downsville, uppkallad efter stadens borgmästare och enväldiga härskare Hanna Lodén (jag kommer aldrig kunna sluta vara tacksam åt Isaks storebrors kompis som tyckte Hanna såg ut som ett Downs Syndrombarn).
I Downsville fanns det neonrosa, lila och guldfärgade partyträd, snoppformade grönområden, en godisfabrik, ett mäktigt borgmästarhus, en bordell och en massiv staty av stadens grundare (dvs Hanna).
Det var jätteroligt.
Efter skapandet av Downsville så gick jag, Hanna, Björt och Malin ned till Macke Donken och sällskapade några andra i våran fina klass.
Där pratade jag och Hanna om när vi hade gråtit vid löjliga tillfällen, när det inte alls funnits anledning att gråta.
Hanna tog upp tillfället då hon råkade börja klappa händerna för tidigt i klassrummet och Lovisa påpekade att det inte riktigt var Hannas dag idag, vilket resulterade i att Hanna (även kallad, för en tid sen, för Tjuris och Grino av Ludde Book) såklart började grina.
Jag tog upp de x antal tillfällen då jag råkat fisa inför Björto och skämts så mycket att jag börjat gråta.
Jag är verkligen en töntig människa.
Vem gråter för att den råkar fisa?
Tydligen jag.
Ja herregud.
På tal om att gråta, här kommer en vacker bild på mig och Malin från när Kings Of Leon spelade på Peace and Love.
Vi är verkligen två genuint vackra flickor .....
Och ja, här hade jag tillbringat den senaste kvarten i tårar, vilket kanske syns.
Hej svejs!
8 månader jao
jag tycker om dig.
Ännu lite fler dagboksinlägg
15 maj 2007 torsdag klockan 16.18
"Ellen är typ skitsur på mig. För att jag gjorde turbotutte på henne. Men hallå!? Hon hade slagit mig konstant i fyra dagar. Får jag inte ge igen eller vaddå? Shit ... snacka om PMS/dåligt humör man kan ha ....."
Sen så var det även den 1 juni 2007 klockan 16.12, när jag skulle visa vilken fin vän jag var och skulle skriva en gullig liten kärleksförklaring till min kära vän Lollo. Eller gullig och snäll, jag vet inte riktigt ....
1 juni 2007 fredag klockan 16.12
"Det finns en tjej, hon har liksom ingenting som alla andra har. Hon är allmänt dum i skallen, men jag älskar henne i alla fall. Hon heter Lovisa Hedmo."
Jag var en sån gullig vän när jag var liten. Det kanske förklarar min utveckling från dålig vän till ännu sämre...
Ellen sekunden innan denna bild togs.
"Vet du Matilda, jag har ett så himla ospännande liv. Det mest spännande som händer är när jag hittar ett nytt paket kakor i skafferiet".
"Ellen är typ skitsur på mig. För att jag gjorde turbotutte på henne. Men hallå!? Hon hade slagit mig konstant i fyra dagar. Får jag inte ge igen eller vaddå? Shit ... snacka om PMS/dåligt humör man kan ha ....."
Sen så var det även den 1 juni 2007 klockan 16.12, när jag skulle visa vilken fin vän jag var och skulle skriva en gullig liten kärleksförklaring till min kära vän Lollo. Eller gullig och snäll, jag vet inte riktigt ....
1 juni 2007 fredag klockan 16.12
"Det finns en tjej, hon har liksom ingenting som alla andra har. Hon är allmänt dum i skallen, men jag älskar henne i alla fall. Hon heter Lovisa Hedmo."
Jag var en sån gullig vän när jag var liten. Det kanske förklarar min utveckling från dålig vän till ännu sämre...
Ellen sekunden innan denna bild togs.
"Vet du Matilda, jag har ett så himla ospännande liv. Det mest spännande som händer är när jag hittar ett nytt paket kakor i skafferiet".
Gissa vad?
Det finns inget som roar så mycket som att läsa dagböcker från förr
Idag hittade jag min gamla dagbok som jag skrev i när jag gick i sjuan.
Det var helt otroligt jätteroligt att läsa den.
Här kommer några smakprov:
* Den 13 januari 2007 bestämde jag mig för att "sluta lyssna på Lollo när hon pratar om att hon gillar filmer med mycket sex i".
* Jag skrev ett väldigt argt inlägg den 13 februari för att jag var skitförbannad på en kompis som tjatade på mig för att jag var skyldig henne pizzapengar. Jag tyckte hon var "så jävla skitjobbig". Men för helvete. Vad var det är tjaffsa om. Varför gav jag inte bara tillbaka de fucking pengarna?
* Varannan vecka skrev jag om nya killar som jag var "kär" i och tyckte var "jättesöta". Det blev en hel del på två månader.
* Jag ritade en teckning på en kyckling och dess bajshål.
* Jag klistrade den 24 mars in en sida från min gamla gamla dagbok som jag skrev i när jag gick i tvåan. Det inlägget, skrivet den 18 december 2002, handlade om hur jag hade betett mig riktigt fittigt mot min "näst bästa kompis, Maria". Det som var the big thing i det inlägget var att jag hade betett mig syndigt (alltså, syndigt för att gå i tvåan) med hennes pojkvän Sebastian, min "X-boy" ("X-boy"?? Vad i helvete skrev jag så för???? Det roliga var att jag menade "ex", men jag ville vara lite fräsig, så jag skrev X-boy). Åh herregud, det är nästan så jag skulle vilja skriva av hela, men jag tycker det är så fruktansvärt pinsamt och jag skäms som en hund över hur jag skrev trots att jag bara gick i tvåan, men det kan inte hjälpas.
Jag väljer att gå vägen med evig skam, så jag skriver av det där fruktansvärt pinsamma inlägget, även fast det kommer göra så att jag blir målad som en fjollig idiot resten av mitt liv.
Onsdag 18/12 2002
"Tjena mitt bena Dagboken!
Denna dag har varit underbar. Skolan var som vanligt ganska tråkig.
Men fritids, åhh vad mysigt vi hade. Först var det julbord, sedan fick vi se på Film och jag lutade mig mot X-boy (vad i helvete?!?!?!?). Föredeta kille alltså, SEBASTIAN.
Det var mysigt. Dessutom så la han armen och mig (bra grammatik). Sedan höll vi nästan varandra i handen. Tänk, min X-boy (återligen: vad i helvete?!?!?!??). Dessutom är han ihop med Maria Lundström. Min näst bästa kompis. Han har också avslöjat en hemlighet.
Han vill göra slut med Maria. Om han gör det då kanske jag slår till ...."
Herregud. Jag vill nästan sjunka genom jorden.
Men jag bjuder på mig själv, jag står för att jag var en patetisk fjolla.
* Den 31/10 år 2002 (fortfarande utdrag från min gamla gamla dagbok) så skrev jag att vi hade varit på Ica Maxi, och jag, mina syskon och min kusin fick vara i lekrummet. Där hade det tydligen varit en 4-åring som hade varit dryg och "kastade bollar ur bollhavet på mig. Så jag tog tag i hans tröja och slängde iväg honom". Vilket bra sätt att gå tillväga med irriterande småbarn.
* Den 21/12 2002 så var jag och familjen på middag hos våra familjekompisar Stefan och Kerstin. Min barndomsvän Tove hade också varit där och "vi lekte kikeldöden (härlig stavning). Sen ville vi gå ut. Det fick vi inte. Det kunde ligga fullegubbar i backen".
Ja ni kära läsare!
Jag var en speciell prick när jag var ett litet litet barn.
Fast å andra sidan, det får jag höra dagligen att jag är än idag.
Det var helt otroligt jätteroligt att läsa den.
Här kommer några smakprov:
* Den 13 januari 2007 bestämde jag mig för att "sluta lyssna på Lollo när hon pratar om att hon gillar filmer med mycket sex i".
* Jag skrev ett väldigt argt inlägg den 13 februari för att jag var skitförbannad på en kompis som tjatade på mig för att jag var skyldig henne pizzapengar. Jag tyckte hon var "så jävla skitjobbig". Men för helvete. Vad var det är tjaffsa om. Varför gav jag inte bara tillbaka de fucking pengarna?
* Varannan vecka skrev jag om nya killar som jag var "kär" i och tyckte var "jättesöta". Det blev en hel del på två månader.
* Jag ritade en teckning på en kyckling och dess bajshål.
* Jag klistrade den 24 mars in en sida från min gamla gamla dagbok som jag skrev i när jag gick i tvåan. Det inlägget, skrivet den 18 december 2002, handlade om hur jag hade betett mig riktigt fittigt mot min "näst bästa kompis, Maria". Det som var the big thing i det inlägget var att jag hade betett mig syndigt (alltså, syndigt för att gå i tvåan) med hennes pojkvän Sebastian, min "X-boy" ("X-boy"?? Vad i helvete skrev jag så för???? Det roliga var att jag menade "ex", men jag ville vara lite fräsig, så jag skrev X-boy). Åh herregud, det är nästan så jag skulle vilja skriva av hela, men jag tycker det är så fruktansvärt pinsamt och jag skäms som en hund över hur jag skrev trots att jag bara gick i tvåan, men det kan inte hjälpas.
Jag väljer att gå vägen med evig skam, så jag skriver av det där fruktansvärt pinsamma inlägget, även fast det kommer göra så att jag blir målad som en fjollig idiot resten av mitt liv.
Onsdag 18/12 2002
"Tjena mitt bena Dagboken!
Denna dag har varit underbar. Skolan var som vanligt ganska tråkig.
Men fritids, åhh vad mysigt vi hade. Först var det julbord, sedan fick vi se på Film och jag lutade mig mot X-boy (vad i helvete?!?!?!?). Föredeta kille alltså, SEBASTIAN.
Det var mysigt. Dessutom så la han armen och mig (bra grammatik). Sedan höll vi nästan varandra i handen. Tänk, min X-boy (återligen: vad i helvete?!?!?!??). Dessutom är han ihop med Maria Lundström. Min näst bästa kompis. Han har också avslöjat en hemlighet.
Han vill göra slut med Maria. Om han gör det då kanske jag slår till ...."
Herregud. Jag vill nästan sjunka genom jorden.
Men jag bjuder på mig själv, jag står för att jag var en patetisk fjolla.
* Den 31/10 år 2002 (fortfarande utdrag från min gamla gamla dagbok) så skrev jag att vi hade varit på Ica Maxi, och jag, mina syskon och min kusin fick vara i lekrummet. Där hade det tydligen varit en 4-åring som hade varit dryg och "kastade bollar ur bollhavet på mig. Så jag tog tag i hans tröja och slängde iväg honom". Vilket bra sätt att gå tillväga med irriterande småbarn.
* Den 21/12 2002 så var jag och familjen på middag hos våra familjekompisar Stefan och Kerstin. Min barndomsvän Tove hade också varit där och "vi lekte kikeldöden (härlig stavning). Sen ville vi gå ut. Det fick vi inte. Det kunde ligga fullegubbar i backen".
Ja ni kära läsare!
Jag var en speciell prick när jag var ett litet litet barn.
Fast å andra sidan, det får jag höra dagligen att jag är än idag.
Allvar
För en gångs skull så tänker jag faktiskt vara lite allvarlig i min blogg.
Tidigare idag så frågade Lollo mig om jag hade sett kortfilmen Ung Cancer.
Jag hade inte sett den, jag glömde bort att Lollo hade frågat, men kom av en ren slump i kontakt med den på en annan blogg jag kollade på.
Jag såg den och jag blev helt sjukt berörd.
Tårarna bara sprutade.
Det är okej att känna.
Tidigare idag så frågade Lollo mig om jag hade sett kortfilmen Ung Cancer.
Jag hade inte sett den, jag glömde bort att Lollo hade frågat, men kom av en ren slump i kontakt med den på en annan blogg jag kollade på.
Jag såg den och jag blev helt sjukt berörd.
Tårarna bara sprutade.
Det är okej att känna.
en rockande fredagkväll
igår tillbringade jag fredag kvällen med Gråtrunkaren, också känd som Malin, i Ungkarlslyan numero uno.
det började bra, med träning, sushi och allmänt skitsnack om allt möjligt, för att sedan spåra ur med desperata jakter efter någon som man kunde köpa polackvatten från, inte för att vi behövde det där och då, utan bara för att det vore bra att ha.
efter detta så tog vansinnet över, och vi kollade på dubbad gayporr i BDSM-tappning, där den dominanta alfabögen drog i betabögens kulor och smiskade hans slang.
det var inte så mysigt, så efter ett tag så blev jag och Malin illa berörda av den tuffa behandlingen, så vi stängde av och mådde dåligt.
efter detta så kollade vi Eurotrip, och milde himmel, det måste vara bland det roligaste jag någonsin sett.
både jag och Malin skrek som stuckna grisar av skratt till en scen med en Dildomaskin.
vid kvart i tolv begav jag mig till kvinnan i mitt liv, Björt.
idag ska jag träffa mongoanuset Lollo.
hon har tydligen förvandlats till en vandrande lök.
ska bli intressant att höra om.
på återseende kära vänner!
kolla 3:00 och framåt.
jag bajsar snett i min byxa av skratt!
det började bra, med träning, sushi och allmänt skitsnack om allt möjligt, för att sedan spåra ur med desperata jakter efter någon som man kunde köpa polackvatten från, inte för att vi behövde det där och då, utan bara för att det vore bra att ha.
efter detta så tog vansinnet över, och vi kollade på dubbad gayporr i BDSM-tappning, där den dominanta alfabögen drog i betabögens kulor och smiskade hans slang.
det var inte så mysigt, så efter ett tag så blev jag och Malin illa berörda av den tuffa behandlingen, så vi stängde av och mådde dåligt.
efter detta så kollade vi Eurotrip, och milde himmel, det måste vara bland det roligaste jag någonsin sett.
både jag och Malin skrek som stuckna grisar av skratt till en scen med en Dildomaskin.
vid kvart i tolv begav jag mig till kvinnan i mitt liv, Björt.
idag ska jag träffa mongoanuset Lollo.
hon har tydligen förvandlats till en vandrande lök.
ska bli intressant att höra om.
på återseende kära vänner!
kolla 3:00 och framåt.
jag bajsar snett i min byxa av skratt!
Dagen då jag chockerade mig själv
Idag så chockade jag verkligen mig själv:
* Jag var fett effektiv och fixade sånt som jag gått och tänkt på i evigheters evighet, men aldrig tagit tag i: jag fixade synundersökning för körkort, bokade klipptid och köpte ansiktsgrejer som jag tänkt göra i hundra år.
* Jag städade hela mitt rum, möblerade om, skurade, dammsög och hela skiten.
* Jag rövslickade mamma och pappa genom att dammsuga hela nedervåningen ---> inget gnäll när jag vill kolla på Jersey Shore.
* Jag rövslickade ännu lite mer genom att hjälpa mamma att skriva matlista för nästa vecka.
* Jag gjorde en perfekt karikatyr av Fasanjägaren (ja, ni som sett den vet vem jag menar) när han var naken och sa lite nasty saker
En sak jag har tänkt på fett länge:
Nu befinner sig ju hela rojalist-Sverige inklusive min kära klasskamrat Hanna Lindh i någon form av extatisk megaglädje tack vare det faktum att allas våran älskade kronprinsessa Victoria väntar barn.
Det var verkligen på tiden kan man tycka.
Men då är det en sak jag har tänkt på.
Låt oss säga att Victoria fiser ut sin unge, och det visar sig att ungen har t ex Downs Syndrom, och efter det så visar det sig att kära Vickis blir steril, hon har ingen möjlighet att pruppa ut fler bebisar.
Vad händer då undrar jag?
Blir Sverige det första land i världen med en kung/drottning med Downs?
Jag personligen älskar människor med Downs Syndrom, jag tycker de är så himla mysiga, så jag skulle tycka det vore asballt med en enväldig härskare med Downs.
Vore inte det festligt?
Downs-Kungen.
Sen igår, då jag en gång för alla kickade igång min kära iPod som har hängt med mig sedan sjuan, så har jag lyssnat sönder Shout Out Louds gamla album Our Ill Wills.
Det är så förbannat jäkla bra!
Och Adam Olenius, sångaren, han är så förbannat snygg och påminner ganska mycket om mannen i mina drömmar, som ni såklart har lärt er vid det här laget, Caleb Followill.
Jag älskar Adam Olenius.
Jag minns för nästan exakt ett år sedan, när jag och Hanna mongolidade loss på Popaganda, hur Adam under Shout Out Louds spelning klev ned från scenen, kom ned till oss, hur jag kastade mig fram och grabbade tag i hans manliga, håriga arm och bara höll fast för glatta livet.
Det var ett av de bästa ögonblicken i mitt liv.
Jag lever fortfarande på det.
Hejdå!
Så söt så jag vill bara dö!
Ganska lika jao!
Svettas så kopiöst
Jag vet inte vad det är med mig idag.
Jag har svettats så kopiöst hela morgonen förmiddagen och nu eftermiddagen så jag tror snart att jag kommer få vätskebrist.
Vad är det för fel på mig?
Jag har på något magiskt sätt konverterat till klimaktieriet över natten.
Nog för att det skulle vara soft att slippa den där förbannade "grejen" som drabbar alla tjejer en gång i månaden (jag vet att alla fattar att jag menar mens, men eftersom jag har manliga läsare och alla killars stora skräck är tjejer som pratar om sin mens så gör jag inte det), men ändå, jag har inte ens fyllt 18, jag vill inte hamna i klimakteriet än.
Det roliga är att jag luktar inte svett, jag bara är svettig.
Jag ser verkligen ut just nu som en turk som precis har förångats i en sån där turkisk hamam-ångbastu-grej.
Det ligger liksom som en hinna av svett över hela min kropp.
Så, då vet alla det och nu byter jag samtalsämne.
Eller nej, inte riktigt, jag tänker fortsätta prata om svett, men jag riktar strålkastarljuset mot någon annan.
På tal om svett så kom jag imorse på att tänka på en rolig anekdot som drabbade min kära vän Malin.
Eller snarare som jag orsakade henne.
Jag och Malin hade varit på fest hos en tjej som heter Lina.
Efter festen så sprang vi som dårar för att hinna med sista bussen hem.
Det var mitt i januari, eller någon annan sån där askall månad, för det var seriöst typ 45 minusgrader.
Självklart så missar vi sådär retsamt bussen, den drar iväg precis när vi kommer och lämnar oss ensamma, frusna och desperata.
Jag grinade nästan av förtvivlan jag känner över att behöva gå ända in till stan och ta bussen mot Stenhagen.
Då kom Malin på den smarta idén att vi ska lifta.
Sagt och gjort, Malin sträckte ut tummen och fick några turkar att plocka upp oss och köra oss in till stan.
Malin lovordade de två männen och lovar dem att skicka dem både varsin trisslott och en chokladask.
När vi kom hem till Stenis så frös vi mer än vad jag någonsin gjort i hela mitt liv.
Eftersom vi skulle sova i Malins mammas och pappas säng så drog vi på elementet på full fräs (Malins mamma och pappa har ett ganska litet rum) samtidigt som vi bylsade på oss rejält med kläder.
Eller snarare Malin fläskade på rejält med kläder, det var shorts, linne, en tjock mjukisdress och sockor på det.
Jag körde på det lite mer lättklädda långkalsonger och t-shirt.
Till det så hade vi Malins mammas och pappas halvmeter tjocka täcken som man enkelt hade kunnat klarat sig på Antarkis med.
Så där låg vi, två rejält påklädda, fortfarande fulla brudar.
Mitt i natten vaknade jag med en rejäl huvudvärk.
Inte bakishuvudvärk då, utan vätskebrist/värmeslagshuvudvärk.
I ren panik kastade jag av mig halvmeterstäcket och klädde av mig alla kläder.
I paniken så hamnade mitt halvmeterstäcke perfekt inlindat över Malin.
Så å ena sidan låg jag, endast iklädd trosor och t-shirt, och å andra sidan låg Malin, med två halvmeterstäcken, en mjukisdress, sockor, med luvan hårt åtdragen runt huvudet och elementet på full fräs.
Morgonen efter, efter en natts ångkokning och bakispruttar, så var det ingen trevlig lukt som möttes Malins stackars mamma när hon skulle komma in och väcka oss.
Malin sa att lukten därinnen påminde om gammal gryta.
Och stackars Malin vaknade med samma svetthinna jag har levt med idag.
Det är inte lätt ibland.
Jag har svettats så kopiöst hela morgonen förmiddagen och nu eftermiddagen så jag tror snart att jag kommer få vätskebrist.
Vad är det för fel på mig?
Jag har på något magiskt sätt konverterat till klimaktieriet över natten.
Nog för att det skulle vara soft att slippa den där förbannade "grejen" som drabbar alla tjejer en gång i månaden (jag vet att alla fattar att jag menar mens, men eftersom jag har manliga läsare och alla killars stora skräck är tjejer som pratar om sin mens så gör jag inte det), men ändå, jag har inte ens fyllt 18, jag vill inte hamna i klimakteriet än.
Det roliga är att jag luktar inte svett, jag bara är svettig.
Jag ser verkligen ut just nu som en turk som precis har förångats i en sån där turkisk hamam-ångbastu-grej.
Det ligger liksom som en hinna av svett över hela min kropp.
Så, då vet alla det och nu byter jag samtalsämne.
Eller nej, inte riktigt, jag tänker fortsätta prata om svett, men jag riktar strålkastarljuset mot någon annan.
På tal om svett så kom jag imorse på att tänka på en rolig anekdot som drabbade min kära vän Malin.
Eller snarare som jag orsakade henne.
Jag och Malin hade varit på fest hos en tjej som heter Lina.
Efter festen så sprang vi som dårar för att hinna med sista bussen hem.
Det var mitt i januari, eller någon annan sån där askall månad, för det var seriöst typ 45 minusgrader.
Självklart så missar vi sådär retsamt bussen, den drar iväg precis när vi kommer och lämnar oss ensamma, frusna och desperata.
Jag grinade nästan av förtvivlan jag känner över att behöva gå ända in till stan och ta bussen mot Stenhagen.
Då kom Malin på den smarta idén att vi ska lifta.
Sagt och gjort, Malin sträckte ut tummen och fick några turkar att plocka upp oss och köra oss in till stan.
Malin lovordade de två männen och lovar dem att skicka dem både varsin trisslott och en chokladask.
När vi kom hem till Stenis så frös vi mer än vad jag någonsin gjort i hela mitt liv.
Eftersom vi skulle sova i Malins mammas och pappas säng så drog vi på elementet på full fräs (Malins mamma och pappa har ett ganska litet rum) samtidigt som vi bylsade på oss rejält med kläder.
Eller snarare Malin fläskade på rejält med kläder, det var shorts, linne, en tjock mjukisdress och sockor på det.
Jag körde på det lite mer lättklädda långkalsonger och t-shirt.
Till det så hade vi Malins mammas och pappas halvmeter tjocka täcken som man enkelt hade kunnat klarat sig på Antarkis med.
Så där låg vi, två rejält påklädda, fortfarande fulla brudar.
Mitt i natten vaknade jag med en rejäl huvudvärk.
Inte bakishuvudvärk då, utan vätskebrist/värmeslagshuvudvärk.
I ren panik kastade jag av mig halvmeterstäcket och klädde av mig alla kläder.
I paniken så hamnade mitt halvmeterstäcke perfekt inlindat över Malin.
Så å ena sidan låg jag, endast iklädd trosor och t-shirt, och å andra sidan låg Malin, med två halvmeterstäcken, en mjukisdress, sockor, med luvan hårt åtdragen runt huvudet och elementet på full fräs.
Morgonen efter, efter en natts ångkokning och bakispruttar, så var det ingen trevlig lukt som möttes Malins stackars mamma när hon skulle komma in och väcka oss.
Malin sa att lukten därinnen påminde om gammal gryta.
Och stackars Malin vaknade med samma svetthinna jag har levt med idag.
Det är inte lätt ibland.
Mitt liv som fotbollsfru
I fredags konstaterade Hanna att jag och hon hade blivit riktiga fotbollsfruar.
Vi följer med våra män till deras matcher, hejar och sitter där och fläker.
Hon tyckte vi skulle baka en kaka för att fira in deras sista match.
Jag gick vidare i fotbollsfruns fotspår tidigare idag då jag följde med Björn på någon löpartävlingsgrej han hade här ute i Börje.
Jag satt där som en gaystjärt innan start och medans han var ute och var manlig och svettades på löparbanan så satt jag vid mållinjen och käkade godis och kände mig allmänt fläskig.
Jag vill inte vara någon fotbollsfru.
Jag tänker bli fotbollsmannen!
Björn ska få vallfärda efter mig när jag ska på mina event.
Nu låter det ju som att han är någon form av slavdrivare som ger mig pisk om jag skulle banga på att följa med, men så är det självklart inte.
En sak jag har börjat göra lite på sistonde är att checka in min gamla bilddagbok lite titt som tätt.
Det är så jäkla roligt att se hur liten och fjortis jag var när jag var mindre.
Om någon annan vill kolla på hur liten och fjortis jag var när jag var mindre så kan den checka in på morsningmatilda på bilddagboken.
Fast det är helt okej om man inte gör det, för jag skäms väldigt mycket över hur töntig och ful jag var.
Inte för att jag har bara sådär förvandlats till ett bombnedslag utan dess like, men jag skriver inte under på uttrycket "det var bättre förr".
Nu är klockan väldigt mycket för en liten flicka som mig (den är ju fan kvart i tolv hallå!!!!!!) och jag ska joina karln min i sängen (he he he he he he ... fast nä).
På återseende mina vänner.
Som tack för att ni håller kvar vid min fula blogg så tänker jag lite klassiskt bjuda på mig själv och lägga ut en überful bild på mig själv som kommer göra Björn manodepressiv och självmordsbenägen.
Den som kan lista ut vem det är som jag härmar vinner en lapdance av en ukrainsk dvärgstrippa!
Meddela mig muntligt om du har listat ut svaret!
Godnatt!
Hanso gör det igen
Kära fans!
Kommer ni ihåg mig? Jag tror knappt ni gör det va?
För att påminna. Jag är den där fantastiskt roliga, supercoola och underbara människan som alla vill vara vän med och som alla vill vara.
Eller så ser det i alla fall ut i mina drömmar.
I själva verket är jag den där halvtöntiga tjejen som går i trean men som fortfarande kör moppe till skolan (OCH JAG SKÄMS INTE) och tycker kiss-bajs-och-sex-humor är det roligaste som finns!
Jag ska härmed försöka göra en comeback med mitt bloggande eftersom jag har fått påtryckningar från omgivningen.
Jag måste säga att jag är lite smickrad att trots det faktum att jag har gjort noll uppdateringar på snart tre månader så är det ändå hyfsat många som har fortsatt följa min blogg.
Det tackar jag för och jag måste säga att det värmer lite i mitt hjärta att veta att det fortfarande finns folk som vill hålla uppe mitt kändisskap.
Idag bestämde jag och Hanna oss för att det var dags att sluta leva som 300-kilosmän.
Vi skulle ta tag i våra liv, göra något åt det hela och börja TRÄNA.
Sagt och gjort, vi pallrade oss till Friskis, tog ett zumbapass, vi kom, vi gick, vi segrade så att säga.
Det var svettigt, men vi var grymma.
Så, väl klara från zumban, så satte ni ned våra arslen för att få lite välförtjänt vila.
Jag vet inte vad som gick snett, men nånting slog rejält slint i lilla Hannas huvud.
Hanna skulle vara lite rolig, så hon tog min hand, placerade den stadigt mot träbänken och viskade lite lurigt i mitt öra "känn nu hur det vibrerar i bänken när jag fiser".
Redan där kändes det fel.
Dels så tänkte hon på fullaste allvar lägga av en brak i offentligheten, men hon tänkte dessutom göra det mot en träbänk.
Jag menar, det är ju allmänt känt att en TRÄbänk INTE dämpar en fis.
Den snarare förstärker, höjer och intensifierar fisljudet.
Denna allmänna vetskap verkade inte ha nått stackars Hannas öron.
För när hon la av fisen så steg den till en makaber ljudnivå så det bara smattrade mot bänken.
Tilläggas kan göra att vi satt i korridoren mellan trappan och gymmet, den mest trafikerade delen av Friskis, direkt efter ett pass, i väntan på att ett nytt skulle börja.
Det fanns alltså andra människor i närheten.
Och de människorna fann inte Hannas lilla missöde lika roande som jag gjorde.
Jag, tillskillnad från de andra människorna som tittade på Hanna med djupaste avsmak medans hon som en olydig hund smet uppför trappan, jag skrek som en gris av skratt medans jag kröp runt på golvet eftersom inte mina ben bar. Jag har aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv.
Tack älskade Hanna för att du är så konstig i huvudet och gör så vidriga saker i offentligheten!
Kommer ni ihåg mig? Jag tror knappt ni gör det va?
För att påminna. Jag är den där fantastiskt roliga, supercoola och underbara människan som alla vill vara vän med och som alla vill vara.
Eller så ser det i alla fall ut i mina drömmar.
I själva verket är jag den där halvtöntiga tjejen som går i trean men som fortfarande kör moppe till skolan (OCH JAG SKÄMS INTE) och tycker kiss-bajs-och-sex-humor är det roligaste som finns!
Jag ska härmed försöka göra en comeback med mitt bloggande eftersom jag har fått påtryckningar från omgivningen.
Jag måste säga att jag är lite smickrad att trots det faktum att jag har gjort noll uppdateringar på snart tre månader så är det ändå hyfsat många som har fortsatt följa min blogg.
Det tackar jag för och jag måste säga att det värmer lite i mitt hjärta att veta att det fortfarande finns folk som vill hålla uppe mitt kändisskap.
Idag bestämde jag och Hanna oss för att det var dags att sluta leva som 300-kilosmän.
Vi skulle ta tag i våra liv, göra något åt det hela och börja TRÄNA.
Sagt och gjort, vi pallrade oss till Friskis, tog ett zumbapass, vi kom, vi gick, vi segrade så att säga.
Det var svettigt, men vi var grymma.
Så, väl klara från zumban, så satte ni ned våra arslen för att få lite välförtjänt vila.
Jag vet inte vad som gick snett, men nånting slog rejält slint i lilla Hannas huvud.
Hanna skulle vara lite rolig, så hon tog min hand, placerade den stadigt mot träbänken och viskade lite lurigt i mitt öra "känn nu hur det vibrerar i bänken när jag fiser".
Redan där kändes det fel.
Dels så tänkte hon på fullaste allvar lägga av en brak i offentligheten, men hon tänkte dessutom göra det mot en träbänk.
Jag menar, det är ju allmänt känt att en TRÄbänk INTE dämpar en fis.
Den snarare förstärker, höjer och intensifierar fisljudet.
Denna allmänna vetskap verkade inte ha nått stackars Hannas öron.
För när hon la av fisen så steg den till en makaber ljudnivå så det bara smattrade mot bänken.
Tilläggas kan göra att vi satt i korridoren mellan trappan och gymmet, den mest trafikerade delen av Friskis, direkt efter ett pass, i väntan på att ett nytt skulle börja.
Det fanns alltså andra människor i närheten.
Och de människorna fann inte Hannas lilla missöde lika roande som jag gjorde.
Jag, tillskillnad från de andra människorna som tittade på Hanna med djupaste avsmak medans hon som en olydig hund smet uppför trappan, jag skrek som en gris av skratt medans jag kröp runt på golvet eftersom inte mina ben bar. Jag har aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv.
Tack älskade Hanna för att du är så konstig i huvudet och gör så vidriga saker i offentligheten!
min överambitiösa bror och hans kompis
jag tänkte bara (eftersom jag är så fruktansvärt omogen) ge lite cred till min ambitiösa bror och hans kompis som hela förra sommaren arbetade med att spela in varenda fjärt de la av när de var tillsammans.
detta resulterade i detta klipp.
och eftersom jag är jätteomogen så tycker jag att det här är jättekul.
likaså tyckte min mamma och min moster.
fast jag har en känsla av att mamma mest skämdes.
detta resulterade i detta klipp.
och eftersom jag är jätteomogen så tycker jag att det här är jättekul.
likaså tyckte min mamma och min moster.
fast jag har en känsla av att mamma mest skämdes.
